EN INNEBANDYKLUBBA Som jag aldrig kommer att glömma.
Jag fick den av en pojke som hette Robin Kindblom.
Det var över 20 år sedan men minnet kommer aldrig att dö från den dagen jag fick klubban.
Som fritidspedagog på den tiden ägnade vi väldigt mycket tid åt innebandy på fritids.
Vi hade så kul!
Jo, visst var det gråt och tandagnisslan ibland men jag tror många av de som var på fritids då minns den tiden.
Jag vet att en flicka, Johanna Erhardsdotter blev en väldigt duktig innebandyspelare i vuxen ålder.
Det var mot hennes mors vilja då mamman var rädd för alla de skador som var vanliga.
Jag förstod mamman, men det värmde i mitt hjärta då jag läste om Johanna i lokaltidningen
och träffade mamman på ICA i Skogås och hon sade till mig:
- Du planterade nog ett frö där Christian...
Men tillbaka till Robin Kindblom!
När han slutade på fritids så sade han åt oss personal att ställa oss på rad!
Alla skulle få varsin present.
Robin hade valt ut presenterna med stor omtanke!
Jag fick en innebandyklubba av märket Unihoc.
Aldrig kommer jag att glömma den fina gesten.
Robin och jag hade våra duster, men det är så det är att jobba på fritids.
Till slut blir allt bra på något vis (tack och lov).
Jag har haft kvar klubban i många många år.
Men förra året gav min fru Lotta bort den till grannpojken!
Utan att fråga mig.
Det gjorde lite ont, även om jag mycket sällan spelar.
Men grannpojken, använder han den då?
Nej!
Den låg i vår lekplats idag.
Robins klubba!
Ett minne blott...
Jag träffade faktiskt Robin för ca. 5 år sedan på Clas Olsson i Haninge där han jobbade.
Han såg ut att må bra till min glädje.
Jag hoppas han mår bra även idag.
