En kille som hette Lacki på Siemens-Elema Sundbyberg
lånade mig en skiva.
Jag tyckte sångaren lät som Jagger fast egentligen mycket bättre.
Men musiken fastnade liksom inte...förrän 20 år senare.
Coola omslag... Hipgnosis...
Sen gick det väl några år och jag tror det var 1995
då jag stod inne på Estrad musik.
Mike and the mechanics skulle nog spela på Göta Lejon.
Jag skulle inte dit, har aldrig gillat Genesis men
hade heller aldrig lyssnat på Mike...
Bakom mig i affären dyker två britter upp.
Jag hör mumlet bland övriga i affären och
förstår att det är bandmedlemmar.
Den ene av dem frågar om ett munspel i kassan.
Han får ett och går till sin kompis som sätter läpparna till
och prövar det i affären!
Äckligt tycker jag!
Speciellt då han sade till kompisen att lämna tillbaka det!
Vem var nu denne herre som blåste?
Javisst, PAUL YOUNG!
Idag förstår jag ju att det var sångaren från Sad Cafè.
Jag kommer ihåg hans lite svullna ansikte och röda kalufs.
Om Paul Young kan jag idag bara säga att han var en
fantastisk sångare!
Otroligt underskattad och de flesta minns nog bara
Paul Young med hiten "Wherever I lay my hat".
Den Paul var ju inte alls i klass med "Sad Cafè Paul"
Tyvärr dog Paul år 2000 endast 53 år gammal.
Men Sad Cafè CD:s kan man köpa idag och det är
mycket bra musik tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar