Ja, ungefär så skulle man kunna summera den sista tidens drömmar.
Alltså mina drömmar.
Jo, de har varit intensiva må jag säga och upprörande!
Den första drömmen handlade om att Lotta helt sonika gjorde slut!
Den intensiva smärtan och tomheten gnagde hårt i mig fastän jag sov.
Hon hade givetvis träffat en annan. Men jag fick aldrig riktigt någon förklaring
till varför eller vad som var fel på mig.
Natten därpå befann jag mig hemma hos min chef i en stor villa.
(Hon bor givetvis inte där på riktigt och är egentligen en trevlig kvinna).
Nåväl, i huset bodde även hennes stora familj.
Det var morbrödrar, mormödrar, barnbarn, kusiner och gud vet vad.
Det de hade gemensamt var att alla ingick i en sekt!
Jag och mina två kompisar (vet inte vilka) var fast i huset, inlåsta.
Efter ett allvarligt samtal mellan mig och någon morbror
gjorde jag klart att vi skulle rymma så fort tillfälle gavs.
Så blev sedan fallet.
Jag och mina kompisar sprang nedför Vanadisplan!
Nu är det som så att i drömmar kan jag aldrig springa.
Men jag har i min drömvärld utvecklat en teknik så
att jag hoppar (drömlikt sakta) fram som en känguru!
Som ni förstår har jag alltså varit jagad i drömmar tidigare.
Vi klarade oss!
Men var kommer allt ifrån?
Jag tror inte jag vill veta.
2 kommentarer:
Du är en sjuk man som har såna drömmar.... ;)
Jag kommer alltid att finnas för dig. Kram Lotta
Skicka en kommentar