Gästbloggish

Tjatja bloggen! (nejnej inge blondinbellan trams här inte..)

Ja på inledningen så märker man att det inte är gamla hederliga Chrille som bloggar.

Utan idag styr William Andersen skutan, Chrilles son.

Att pappa startade bloggen var ett under, det kom som en chock när han berättade om tanken att börja blogga. Men den största chocken var nog inte att han startade, utan att den har hållit i sig i närmare 4 år, det måste man ge en stor BIG UP för!

Eftersom jag får äran att gästblogga här, så måste jag ändå hylla min älskade far.

Jag har kunnat läsa om mina tävlingar, min vardag och om våra klassiska familjeaktiviter under lång tid och det värmer varje gång man är inne på bloggen.

Nånting jag också beundrar min far för är hans engagemang för saker och ting, det är inte bara tiden som han lägger ner här på bloggen utan han bringar alltid värme på jobbet och hemmet. Det är klart att det ibland blir lite jidder, men det skrattar vi lätt bort genom att skämta om osannolika massmord, knäppa släktingar och imitationer av folk...

Denna vecka har varit en tung vecka för familjen Andersen, sjukdom hos älskade mamma, som har resulterat i att hushållet här hemma har förfallit. Vi har ätit pappas ruttna halvfabrikata mat och lyssnat på eländig rockmusik. Men det är förståeligt då han haft en otroligt jobbig vecka, med mycket arbete. Samtidigt som jag själv har gått o blivit förkyld och bråkat med lillesyrran och saknaden av storesyrran har blivit större.

Men det är bara blicka framåt mot ljusare tider, då jag vet att familjen Andersen är världens bästa familj som alltid ställer upp för varann.

  

Men innan jag avslutar detta fantastiska blogginlägg måste jag bara passa på att skriva att jag älskar min pappa, och att utan han här i min vardag hade jag nog aldrig skrattat så mycket som jag gör. Han är en sådan underbar person på så många sätt och jag vet att han är väl omtyckt av så många!

Så peace out gott folk!

Och glöm inte att jag älskar dig pappa!

Din son. <3 p="">