Kritik och skräckis

KRITIK Kan vara känsligt.
Är känsligt skulle jag vilja säga.
Jag är väldigt självrannsakande då det gäller kritik.
Det kanske låter skrytigt men det har jag tränat på att bli under årens lopp.

Jag lyssnar in och rannsakar mig själv. Vrider och vänder på det jag hört.
Ställer frågor som:
-Varför sade just denna person såhär?
-Säger denna person såhär bara därför att...?
o.s.v.

Men faktum kvarstår.
Negativ kritik svider alltid mer eller mindre.

Jag fick negativ kritik av min älskade i helgen.
"Dina låtar låter likadant, det är samma stil. Det är bara lalala..."

Det sved...

Men rannsaka då Christian! Sade jag till mig själv.

För det första har vi inte samma musiksmak (kanske dålig ursäkt)
Å andra sidan har hon bra öra för bra musik på nåt vis.

Ja, sen vrider och vänder man på allt.

Men summa sumarum...Jag stannade upp!
Och det tror jag hjälper mig nästa gång jag (törs) tänker göra en låt.
Så, kritik, bra eller dåligt så hjälper det till i utvecklingen och man bör ju
utvecklas även om man inte är nån ungdom längre.

SKRÄCKIS Såg jag och Lotta på Bio.
(vi satt flera stolar från varandra, jag var så förbannad på hennes kritik. Skoja bara)

Den absolut bästa skräckis jag sett på länge.
Vi var inte kaxiga i salongen.
Lotta hade sjal för ansiktet och jag bet väl ner 3mm på mina tänder då jag gnisslade av rädsla...

Filmen får 4 av 5 i betyg av mig.
Se den!