Är det så?
Jag vägrar tro att duktiga fritidspedagoger och barnskötare är endast barnvakter.
Men trots detta är det ofta en känsla av nedstämdhet som dyker upp hos mig då jag
diskuterar och pratar med personer som arbetar på fritids i Sverige.
En del tycker att fritidspersonal gnäller.
Ja, det kanske de gör men de gör ju andra yrkesfolk också ibland.
Eller är det så att flertalet fritidspersonal i Sverige arbetade på fritidshem innan vi kom in i skolan?
För i så fall finns det anledning till att gnälla!
Var det 1992?
För vad har hänt sedan fritids kom in i skolans organisation och lokaler?
Ja, borta är ju förmiddagstid som fylldes med kaffedrickande och "materialvård".
Det har effektiviserats och det är OK.
Men hur, till vilken grad och till vilket pris?
- Tydligare styrdokument som med rätt förutsättningar ger status till yrket.
Och ungefär där kommer jag inte på något mer...
För jag kommer ideligen tillbaka till förutsättningarna!
Ge fritidspersonal förutsättningar!
Rimlig personaltäthet, lämpliga lokaler och tid till planering.
Jag tror det skulle räcka. Men sedan 1992 har jag inte sett sådana förutsättningar någonstans.
Jo, kanske på Fritidshemmet Hästens och Franska skolan (två privata alternativ i Stockholm).
Därför vill jag hävda att fritidspersonal kanske inte är så gnälliga ändå.
För två veckor sedan träffade jag en gammal kollega, fritidspedagog.
Hon sade:
-Det var ju inte det här man pluggade till, barnpassning.
Så tyvärr kanske många fritidspersonal i vårt avlånga land fungerar som barnvakter?
Det jag vill ha sagt med inlägget är att det är förjä..igt i så fall.
Så mycket bra yrkeskunnande som går till spillo.
två eller tre personal på 40-55 barn varav 4 av dem är i behov av särskilt stöd?
Är jag också gnällig? Försöker bara lyfta fram lite fakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar