EN GLASSBIL STACK FRÅN BARNEN
Jo, så var det.
Här på Rondovägen där vi bor.
Barnen blev ifrånkörda, sprang efter och blev mycket drygt bemötta.
Jag har mailat Hemglass. Vad var det för förare?
Sen blev jag förundrad över varför jag inte tagit MIN ÄLSKLING i famn?
Jag har liksom bara tappat lusten.
Tråkigt, jag vet. Men såklart kommer jag att lira på den, min 12 strängade och Seagull S6 igen.
Men nu...?
Neej, har ingen lust eller inspiration till det. Och det känns konstigt och nästan fel.
Är det för att produktionen av våra låtar går för sakta? Ja, kanske.
Detta har jag pratat med Tomas om.
Men vi döljer inget för varandra och respekterar varandras sätt att bearbeta egen musik.
Man är olika. Och jag vill understryka, att utan Tomas kunskap och medverkan så hade det aldrig blivit något av mina idèer.
Tomas is the man!
Sen att han rakar sig med plasthyvlar, det är en världslig sak, som Karlsson hade sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar